Rädslan för att springa lopp.

Många har skrivit om spalten som fanns i detta nummer av tidningen Runners World. Jag satt länge och funderade på det, för 30% av kvinnorna var rädda för att se fåniga ut och jag vet att jag satt och nickade åt det. För det är vad jag funderar över när jag ska börja springa, att jag kommer se fånig ut och att folk kommer tänka att vad sysslar den människan med, hon ser ju inte klok ut. Men jag är sådan och har alltid varit, innerst inne rädd för vad andra tycker, samtidigt som jag fullständigt skiter i det. Jag färgar håret extremt rött och sticker ut, ändå gillar jag inte när folk tittar på mig. Så mina tankar krockar oftast, men eftersom jag är så envis och älskar att vara annorlunda, så blir det slut att jag skiter i det.

Men hur som så skrev denna underbara kvinna också ett inlägg om den spalten. Och jag kände mig tvungen att svara på det, och detta är min kommentar:

Jag funderar på om jag ska springa Eksjöloppet nästa år (2014), men det jag är rädd för när det gäller att ställa upp är att jag bor här, känner folk och dessutom sticker min hårfärg ut (extremt rött), så risken att någon känner igen mig när jag kommer springande är väldigt stor och det skrämmer mig. Jag är en väldigt blyg person som inte vill synas för mycket (dumt att jag egentligen färgar håret så rött och sticker ut med stilen jag har), så att springa det loppet i staden jag bor känns väldigt skrämmande. Att jag dessutom är rädd för att vara där det är mycket folk och annat gör det ännu värre.

Första gången jag testade mina träningskläder och skulle gå ut genom dörren fick jag lite smått panik. Folk här känner igen mig, vissa vet vem jag är och så ska dom se mig i det och fattar att jag ska ut och träna. Skämdes nästan lite, men vill så gärna ut. Efter mer än halva rundan var jag så inne i musiken och att det var skönt att gå snabbt, så det glömdes bort. Dock är jag ändå rädd att springa loppet. Jag hoppas att jag tills dess har sprungit i över ett år och kan det, men det återstår att det om jag vågar ställa upp. Jag hoppas det, men vet hur jag blir i sådana situationer.

 - kommentar av mig (bokstavsmama)