Dag 30 - Hur jag är som person

Herregud, nu tog det verkligen stopp i min hjärna. Jag är värdelös på att själv berätta hur jag är som person, för jag vet att jag ser mig på ett sätt, men att folk omkring mig har förklarat att jag inte alls är så som jag tror att jag är. Till viss det stämmer min egen syn på mig själv, men till viss del så underskattar jag mig själv och hur jag ser på mig.

En sak som i alla fall stämmer det är att jag är blyg som ett rådjur första gången jag träffar en person. Jag tar aldrig första steget och pratar med någon, för jag tror alltid att jag ska göra bort mig och att jag inte är tillräckligt intressant så att någon vill lära känna mig. Annars när man väl lärt känna mig kan jag vara riktigt galen och väldigt gullig faktiskt. Har jag träffat en person som jag anser är tillräckligt bra vän så kommer jag att bry mig om personen väldigt väl och är omtänksam.

Jag är bra på att lyssna på andra och ge goda råd eller trösta när det kommer till en sådan situation. När mina vänner mår dåligt är jag snabb på att finnas där och öppnar mina armar för att trösta. Så jag är en väldigt god vän i alla fall.

Så som person är jag blyg, galen och omtänksam kan man väl säga. Tyvärr verkar det inte vara många som vill lära känna mig mer på djupet, utan bara ytligt. Vilket känns tråkigt eftersom dom som känt mig på djupet sedan flera år alltid gett mig så mycket kommentarer om att jag är en unik människa som alla borde ha vid sin sida..

Dag 29 - En av mina favoritbilder som jag tagit själv

När man fotograferar så mycket som jag gör och som har samlat på mig många vackra bilder jag tagit under åren så är det riktigt svårt att bara välja en favoritbilder. Dessutom är dom flesta av mina bilder tagna på min underbara söta lilla dotter favoriter, men jag kände att det kanske är bättre att välja en annan sorts bild. Hur som helst så valde jag denna bild för den får mig att känna ett lugn och jag råkade få en riktigt bra bild av att bara sikta på några löv en mörk höstkväll, så är riktigt nöjd med den.

Dag 28 - Ett ämne jag är lite sämre på

Matte är ett ämne som jag anser att jag är riktigt dålig på. Dels så kan det ha att göra med att jag någonstans tappade just det ämnet efter mig och sedan när jag skulle börja studera det igen så tyckte jag det var tråkigt och blev det svårt. Ska under hösten läsa matte igen eftersom jag måste ha betyg i det, men då känner jag att det är ett måste att jag blir klar så jag får pressa mig själv att klara det.

En annan sak till att jag anser att matte är tråkigt är att jag anser att det mesta av det man får läsa i den boken som är allmän för alla så är det mycket av det man läser som man inte ens har nytta av, det bidrar inte direkt till att man vill kämpa mer med det. Hade den matten jag läst innehållit sådant som jag kommer ha nytta av i mitt framtida yrke så hade jag ju sett positivt på det.

Dag 27 - Saker jag vill ändra med mitt utseende

Det finns egentligen ingenting som jag vill ändra med mitt utseende, det är väl klart att det vore trevligt om min mage inte hängde så här långt efter att jag fött barn. Men jag känner inte att det längre är ett problem, jag vet att jag är vacker precis som jag är och trivs med min kropp. Så ärligt talat så finns det verkligen inget jag skulle vilja ändra med mig själv, jag är nöjd med mitt utseende och anser att jag är vacker!

Dag 26 - Vem jag smsar eller ringer när jag är nere

Eftersom min man är den som känner mig bäst, så ser han på mig när jag inte mår bra och är nere. Så jag behöver nästan aldrig säga något utan att han håller om mig för att han vet att jag behöver det. Men såklart finns det dagar då inte han kan trösta mig, dagar då jag är riktigt nere och verkligen inte riktigt orkar med att vara vuxen, då jag bara vill ligga under mitt täcke och sova bort hela dagen.

Då kan det vara skönt att höra min fina mormors röst eller att jag skriver en liten rad till min mamma. Det brukar alltid pigga upp att veta att när jag känner mig liten så finns dom bara ett telefonsamtal bort. Detta är väldigt sällan eftersom att jag numera inte har så dåliga dagar längre. Men den senaste veckan när jag varit riktigt sjukt har jag verkligen saknat min fina mamma och när man bodde hemma hos sina föräldrar. Hade verkligen behövt slippa städning, tvätt och matlagning när jag mådde som jag gjorde, men är man vuxen så finns det inga undantag. Jag är mamma hur sjuk jag än är och min dotter är ännu för liten för att säga ifrån att mamma mår inte bra.

Det gäller även dagar då jag mår dåligt psykiskt, men jag har världens underbaraste man som i alla fall tar hand om vår dotter då, även om han har ont.

Så jag ringer eller messar ingen speciellt ofta. Utan vaknar jag och känner att det är en riktigt pissig dag, vänder jag mig bara i sängen och kryper in i famnen på den underbara man jag delar mitt liv med och han förstår mig direkt. Dessutom kan han ibland märka att jag har en dålig dag innan jag själv hunnit känna efter och då kan han alltid lyckas göra dagen lite bättre innan den ens hunnit bli dålig.

Rensa ut - barnkläder..

Hittills har jag inte rensat alls bland kläderna Zoe har haft ifrån dagen hon föddes och fram tills nu. Så ni kan ju tänka er hur mycket det finns som tar upp plats i vårt förråd. Jag har inte klarat av att rensa eftersom att det är mitt första barn som har använt kläderna och alla är ju så fina. Men samtidigt vet jag att allt inte kan sparas till den dagen vi kanske skaffar ett andra barn. Dels för att det tar plats och sedan för att vi som första gången inte kommer ta reda på kön och eftersom Zoe är en flicka så är det mycket kläder som är för flicka. Skulle vi då nästa gång får en pojke måste jag ändå rensa då och med en liten bebis lär det inte blir lätt.

Därför har jag tagit tag i det nu för att jag ska kunna göra det lättare för mig, så jag sparar bara neutrala plagg som är extra fina och en del tjejkläder som har ett lite extra värde för mig och som Zoe passade extra mycket i. För det är plagg vi ska spara tills hon blir stor och eventuellt skaffar egna barn, bara för att det är gulligt. Sedan kläder jag hade som liten som också Zoe haft eftersom det är lite historia över det som kan vara roligt att berätta för Zoe när hon blir större.

Men jag rensar i alla fall bland kläderna trots att det är jobbigt och jag egentligen vill spara allt. Håller på att fota lite i taget och lägger ut på loppis på Facebook för att sälja till andra som kommer ha mer nytta av dom än vad jag lär ha på några år framöver. Jag får pengar som kan användas till andra roliga saker, kanske sätter in en del på sparkontot som tillhör Zoe, och andra som behöver kläder nu kan ju köpa dom för en billig peng av mig. Win win för alla!

Dessutom mår jag faktiskt lite bättre av att få rensa även om det är jobbigt, för jag känner hur skönt det är att bli av med saker som tar plats och för pengarna som vi får in kan vi lägga undan och sedan kan man inhandla saker som jag önskar mig till min förvandling av vårt hem.

Känna igen sig, det ger smärtan tillbaka..

Tittade precis på filmen Älska mig och redan från början så kände jag igen mig så otroligt mycket ifrån när jag gick högstadiet. Den där klumpen i magen kommer tillbaka och det känns som det är jag som står där i gymnastiksalen igen. Att tänka tillbaka på den tiden gör verkligen ont, även att jag kommit så långt sedan dess. Att känna den där klumpen i halsen som bara växer, att känna rädslan och att stå där och vara så utanför, det var verkligen hemskt. Sedan att så många år sedan sitta och titta på en film som handlar om det, och slungas tillbaka till min egen tid i skolan och nästan kunna se mig själv när jag står där gör ingenting lättare.

Att bara en enda människa finns där för en och bryr sig gör att man klarar så mycket mer. Trots att jag var mobbad och det har satt sina ärr, så är det dom människorna som faktiskt fanns där för mig och som stod vid min sida och älskade mig för den jag är som jag minns bäst från min tid av skolan. Dessa människor kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta även om jag inte pratar med dom idag.

Och älskade Camilla som inte längre finns med oss, hon har den största platsen av dom alla. För utan henne hade jag verkligen klarat av skolan.