Största kärleken som finns, är den till min familj!
måndag 29 april 2013
fredag 26 april 2013
6 snabba om bokstavsmama!
- Ung mamma
- Har ADD
- Är laktosintolerant
- Är pescitarian
- Har IBS
- Har Tietze's syndrom
torsdag 25 april 2013
Att älska någon obeskrivligt!
Står och byter blöja på trollungen och när jag ställe henne upp för att dra upp blöjan pekar hon på kalendern som hänger på vägen och säger "ä dä?" och jag förklarar såklart vad det är. Säger också att det snart är Maj och då blir hon 10 månader. Hon är snart ett år och vi ska ha kalas för henne, henne allra första kalas. Alla känslor bara svämmar över mig och jag är så lycklig över min dotter. Efter hon tittat färdigt på kalendern vänder hon sig mot mig och ler så stort och glatt som hon alltid gör. Vår underbara glada och snälla dotter.
Hon har snart funnit hos oss i 10 månader och hon är fortfarande lika glad, snäll och lycklig. Det har hon varit sedan dagen hon föddes, inte alls tjurig och gnällig som man tror att små bebisar ofta är. Fästmannen är förvånad över att att ett barn kan vara så snällt som hon är, eftersom hans son hade kolik och var rätt jobbig. Jag har njutit så det heter duga och jag är så glad över henne att det nästa gör ont av alla känslor som ryms i min lilla kropp. Hennes leende lyser upp allt och man kan inte annat än älska henne tusen gånger mer för varje sekund som tickar förbi.
Mammas och pappas lilla ängel börjar bli stor och saker närmar sig med skrämmande stora steg. Snart ska jag lämna henne på dagis, låta någon annan ta hand om min dotter. Med min ADD och ångest känns det hemskt, vid bara tanken känns det nästan som jag ska kvävas. Sedan är det ju bra både för hennes och min skull, jag kan inte vara hemma hela livet med henne, även att jag önskar att jag i alla fall kunde det i ett år till. Fast det positiva är ju att eftersom jag studerar blir det en hel del tid över till henne och jag har loven att ägna åt bara vår lilla ögonsten.
Nu ska jag ta min lilla glada och tjutande unge ifrån hennes säng och busa och gosa med henne lite innan jag börjar med det viktiga här i hemmet. Mamma älskar sin lilla solstråle!
Förresten, grannen filmade lilla trollungen när hon gick med gå-vagn, så ska försöka få tag i filmen så den kan komma upp här!
Hon har snart funnit hos oss i 10 månader och hon är fortfarande lika glad, snäll och lycklig. Det har hon varit sedan dagen hon föddes, inte alls tjurig och gnällig som man tror att små bebisar ofta är. Fästmannen är förvånad över att att ett barn kan vara så snällt som hon är, eftersom hans son hade kolik och var rätt jobbig. Jag har njutit så det heter duga och jag är så glad över henne att det nästa gör ont av alla känslor som ryms i min lilla kropp. Hennes leende lyser upp allt och man kan inte annat än älska henne tusen gånger mer för varje sekund som tickar förbi.
Mammas och pappas lilla ängel börjar bli stor och saker närmar sig med skrämmande stora steg. Snart ska jag lämna henne på dagis, låta någon annan ta hand om min dotter. Med min ADD och ångest känns det hemskt, vid bara tanken känns det nästan som jag ska kvävas. Sedan är det ju bra både för hennes och min skull, jag kan inte vara hemma hela livet med henne, även att jag önskar att jag i alla fall kunde det i ett år till. Fast det positiva är ju att eftersom jag studerar blir det en hel del tid över till henne och jag har loven att ägna åt bara vår lilla ögonsten.
Nu ska jag ta min lilla glada och tjutande unge ifrån hennes säng och busa och gosa med henne lite innan jag börjar med det viktiga här i hemmet. Mamma älskar sin lilla solstråle!
 |
| Zoe med sitt första hårband |
Förresten, grannen filmade lilla trollungen när hon gick med gå-vagn, så ska försöka få tag i filmen så den kan komma upp här!
onsdag 24 april 2013
Magsjuka och diverse annat.
Jag börjar känna mig rätt dålig på detta och det känns inte alls bra. Dels har jag märkt att när jag inte kan skriva av mig och mycket samlas inuti mig så bubblar det lätt över och ofta.
Har dessutom varit magsjuka här hemma hos oss, andra gången lilla trollungen fått det i år och denna gången fick även vi föräldrar detta. Så natten till lördag och natten till söndag spydde hon en gång vardera, sedan var hennes över. Natten till måndag runt ett tiden började jag med att spy, sedan någon gång på morgonen vid sju tiden började fästmannen. Jag slutade spy någon gång vid nio tiden, men då verkade febern vara framme så jag låg och frös som en tiger på nordpolen. Fästmannen slutade inte spy fören runt sju tiden på kvällen. Som tur är har vi världens underbaraste granne och vän som tog lilla Zoe mellan nio tiden på morgonen och fem tiden på kvällen så vi kunde vila upp oss, så i alla fall jag mådde så pass bra att jag orkade ta hand om trollungen.
Sedan igår hade jag en absolut hemsk dag.. Som jag skrev så har det bubblat över rätt mycket den senaste tiden eftersom jag inte haft tid och ork att skriva av mig här. Så igår hade jag den värsta dagen jag haft på länge, rent psykiskt alltså. Ångest, panik och ren och skär hopplöshet kände jag. Sådana känslor jag hade igår och så hemskt som jag mådde igår har jag inte gjort sedan ett tag innan jag träffade min fästman, så det borde vara runt 3 år sedan. Så att helt plötsligt känna allt det där igen, utan anledning var helt och hållet hemskt. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle göra. Allt kändes hopplöst och det kändes som att ingenting spelade någon roll. Jag förstod inte varför jag kände så och jag kunde inte göra något åt det, så jag bara grät och kände mig så hjälplös. Fast det gick över efter ett tag, och sedan dess har jag mått bra. Men jag ska nog försöka skriva lite mer här, för jag kan inte ha alla tankar inuti och jag måste få skriva av mig.
Så framöver ska jag ge mig lite tid varje dag att skriva, kommer det ingenting intressant första gången jag sitter här så får jag försöka igen lite senare. Blir det massor jag skriver så jag inte hinner få ner allt på en gång, får jag ta två eller tre gånger till att skriva klart. Nu har jag lovat mig själv att i alla fall sitta 15-30 minuter och försöka få till ett bra inlägg, tar det längre eller kortare tid spelar det ingen roll, bara jag får ner något och får ut saker jag inte kan ha inuti. Detta är inte för att ni läsare i första hand ska få mer att läsa, även att ni kommer få det utan det är för att jag måste få ut saker.
Så nu ska jag pyssla i hemmet för jag är ordentligt efter med allt tack vare sjukdom, så jag ska försöka få så mycket som möjligt gjort idag, i alla fall det jag orkar. Är fortfarande helt slut!
Har dessutom varit magsjuka här hemma hos oss, andra gången lilla trollungen fått det i år och denna gången fick även vi föräldrar detta. Så natten till lördag och natten till söndag spydde hon en gång vardera, sedan var hennes över. Natten till måndag runt ett tiden började jag med att spy, sedan någon gång på morgonen vid sju tiden började fästmannen. Jag slutade spy någon gång vid nio tiden, men då verkade febern vara framme så jag låg och frös som en tiger på nordpolen. Fästmannen slutade inte spy fören runt sju tiden på kvällen. Som tur är har vi världens underbaraste granne och vän som tog lilla Zoe mellan nio tiden på morgonen och fem tiden på kvällen så vi kunde vila upp oss, så i alla fall jag mådde så pass bra att jag orkade ta hand om trollungen.
Sedan igår hade jag en absolut hemsk dag.. Som jag skrev så har det bubblat över rätt mycket den senaste tiden eftersom jag inte haft tid och ork att skriva av mig här. Så igår hade jag den värsta dagen jag haft på länge, rent psykiskt alltså. Ångest, panik och ren och skär hopplöshet kände jag. Sådana känslor jag hade igår och så hemskt som jag mådde igår har jag inte gjort sedan ett tag innan jag träffade min fästman, så det borde vara runt 3 år sedan. Så att helt plötsligt känna allt det där igen, utan anledning var helt och hållet hemskt. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle göra. Allt kändes hopplöst och det kändes som att ingenting spelade någon roll. Jag förstod inte varför jag kände så och jag kunde inte göra något åt det, så jag bara grät och kände mig så hjälplös. Fast det gick över efter ett tag, och sedan dess har jag mått bra. Men jag ska nog försöka skriva lite mer här, för jag kan inte ha alla tankar inuti och jag måste få skriva av mig.
Så framöver ska jag ge mig lite tid varje dag att skriva, kommer det ingenting intressant första gången jag sitter här så får jag försöka igen lite senare. Blir det massor jag skriver så jag inte hinner få ner allt på en gång, får jag ta två eller tre gånger till att skriva klart. Nu har jag lovat mig själv att i alla fall sitta 15-30 minuter och försöka få till ett bra inlägg, tar det längre eller kortare tid spelar det ingen roll, bara jag får ner något och får ut saker jag inte kan ha inuti. Detta är inte för att ni läsare i första hand ska få mer att läsa, även att ni kommer få det utan det är för att jag måste få ut saker.
Så nu ska jag pyssla i hemmet för jag är ordentligt efter med allt tack vare sjukdom, så jag ska försöka få så mycket som möjligt gjort idag, i alla fall det jag orkar. Är fortfarande helt slut!
fredag 19 april 2013
Jag lever!
Det har varit väldigt tyst i någon vecka och jag ber så mycket om ursäkt! Har inte riktigt haft tiden eller lusten att sitta vid datorn och skriva. Just nu vilar dottern och fästmannen hjälper sin son med något på hans dator, så jag snodde denna för att skriva lite. Har inte så mycket att säga just nu, men ska slänga in något inlägg i helgen som är lite mer intressant. Ville mer säga att jag existerar fortfarande och är fullt levande, men det har varit lite mycket som sagt.
Våren är på intåg och jag har bestämt mig för att spendera mer tid ute i det fina vädret, tyvärr har det varit rätt grått dom senaste dagarna. Men jag har kollat ut en runda i här i lilla Eksjö på exakt 8 km som jag ska traska runt någon dag i veckan som kommer för att se hur lång tid det tar, sedan utefter det ska jag gå den några gånger i veckan för att röra på mig ordentligt samt öka takten mer för varje gång jag går och i den mån jag orkar, så kanske jag snart springer den rundan. Hoppas att jag till sommaren i alla fall orkar jogga en hel del, för tror inte jag kommer så långt med löpningen även att jag vill och har motivationen, så verkar det som min kropp inte orkar utan vill ta det lugnt. Så jag hoppas i alla fall att komma igång med joggning så att jag till nästa vår kanske börjar springa på riktigt, det återstår att se. Men jag hoppas att jag redan i år kommer börja springa, men är inte helt säker på att kroppen orkar.
Hur som helst så hoppas jag ni har det bra i det fina vårvädret som tittar fram ibland och njuter av att det börjar bli varmare ute, jag njuter så mycket det bara går.
Tänkte också bara säga det att jag finns på Instagram för dom som vill följa mig där och se lite mer av vad som händer i mitt liv. Redhedgorgeous är mitt namn där!
Våren är på intåg och jag har bestämt mig för att spendera mer tid ute i det fina vädret, tyvärr har det varit rätt grått dom senaste dagarna. Men jag har kollat ut en runda i här i lilla Eksjö på exakt 8 km som jag ska traska runt någon dag i veckan som kommer för att se hur lång tid det tar, sedan utefter det ska jag gå den några gånger i veckan för att röra på mig ordentligt samt öka takten mer för varje gång jag går och i den mån jag orkar, så kanske jag snart springer den rundan. Hoppas att jag till sommaren i alla fall orkar jogga en hel del, för tror inte jag kommer så långt med löpningen även att jag vill och har motivationen, så verkar det som min kropp inte orkar utan vill ta det lugnt. Så jag hoppas i alla fall att komma igång med joggning så att jag till nästa vår kanske börjar springa på riktigt, det återstår att se. Men jag hoppas att jag redan i år kommer börja springa, men är inte helt säker på att kroppen orkar.
Hur som helst så hoppas jag ni har det bra i det fina vårvädret som tittar fram ibland och njuter av att det börjar bli varmare ute, jag njuter så mycket det bara går.
Tänkte också bara säga det att jag finns på Instagram för dom som vill följa mig där och se lite mer av vad som händer i mitt liv. Redhedgorgeous är mitt namn där!
fredag 12 april 2013
LCHF - hejdå!
Jag känner att jag inte klarar detta och att ekonomin inte tillåter det.. Dessutom kände jag att jag har aldrig behövt ändra något direkt i min kost och ändå varit relativt normal när det gäller vikten, lite mullig men jag äcklas inte av mig själv. Min mage ser faktiskt ut som den gör eftersom jag burit ett barn och jag känner att jag vill fortsätta leva som jag alltid gjort, men jag kanske inte kommer äta lika mycket pasta och socker som jag gjort innan. Däremot så tänker jag inte fortsätta med detta, så som jag mått dom senaste dagarna är det inte värt det.. Så bye bye LCHF, det var inget för mig!
tisdag 9 april 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)