Sommarminnen.

När var liten spenderade jag mycket av mitt sommarlov hemma hos min mormor och morfar i deras stora mysiga trädgård, i lugnet i en liten by. Jag sprang runt i trädgården massor om dagarna, njöt av solen, värmen och ledigheten. Plockade blommor i små fina buketter till mormor och åt bär direkt från buskarna och åt, favoriten var röda vinbär. Nu när jag har en egen dotter kan jag inte beskriva glädjen och kärleken när hon är hos granntanten som plockar röda vinbär, kommer in med en hel hand full och säger till mig att mamma man kan äta dessa bär och dom är jätte goda. En stund senare kommer hon in med ännu en hand med bär och frågar om jag vill smaka, jag stoppar ett bär i munnen och får vackra minnen tillbaka från när jag var liten. Sedan kommer hon in med blommor till mig och är så glad och lycklig.

Att min dotter tycker om så mycket som jag gjorde som liten är så vackert enligt mig, det är något jag värderar högt. Precis nyss lade hon en hög på köksbordet där jag sitter och skriver, mamma ät upp dessa med mig och vi äter de röda goda bären tillsammans. Detta är sommar för mig och detta är vad jag vill fortsätta ge min dotter.

Drömmar och personligt..

Drömmen om att sitta på ett litet mysigt café med en stor varm kopp tea, då jag har med mig en tjock spännande pocketbok att försvinna i. Den sitter fortfarande djupt rotad i mig trots att jag nu vet att det aldrig kommer bli en del av mitt liv, tyvärr.

Har sedan tonåren alltid drömt om att komma till en ny stad där inte många känner mig, hitta ett mysigt café där jag kan sätta mig och bara vara. Eftersom att jag började gymnasiet i en välbekant stad där jag hade vänner och gamla ex sedan innan blev det aldrig så där. När jag väl hoppade av gymnasiet sista gången flyttade jag ihop med min man så det blev aldrig drömmen om en egen lägenhet heller. Fast allt blir ju inte som man tänkt sig och drömmar förändras, men en del finns fortfarande kvar under min hud och gnager.

Jag saknar mycket av sådant jag hade i mitt liv under tiden jag bodde hemma, när jag hade mitt stökiga tonårsrum. Där jag hade alla mina personliga saker och hade saker precis som jag ville utan att behöva ta hänsyn till någon annan. På ett sätt saknar jag den kaotiska miljö jag levde i och det är inte de dåliga under mina dystra år jag saknar, utan det är det som faktiskt var ljust i mitt liv och det som var min passion och som jag älskade.

Visst är det skönt att ha en stor lägenheten som jag inreder exakt som jag vill, att ha en dotter som gör varje dag speciell och fylld av lycka. Det är inget jag skulle vilja byta bort, men mycket av det som var personligt för mig är borta av olika skäl. Jag vill finna den där jag långt in i själen är, inreda lägenheten på det sättet jag trivs med som jag har nu, men blanda in det personliga med mig. Jag vill ha många av mina fotografier utskrivna i olika storlekar och göra en vägg med bara de, sedan ha lite olika bilder att kunna byta ut med om jag känner för det. Jag vill att personer som kommer hit ska se en bit av mig, se en del av det som betyder så mycket för mig och som genom alla år har varit en trygghet och kärlek för mig.

Jag vill leta upp många av mina bästa dikter och texter, skriva ut de och hänga upp i någon ram som jag gjort om till en slags anslagstavla som är personlig och på det sättet visa upp vad jag är stolt över. Jag vill få in allt det personliga som jag hade förr, utan att det blir för mycket eller för rörigt som jag hade det förr. Att få in sådana små saker och höra vad andra tycker om det skulle lyfta min självkänsla otroligt mycket. Att även visa mina dotter att det man brinner för är en viktig del av ens liv och trots att det inte finns lika mycket i mitt liv nu som förr, så är det fortfarande viktigt för mig.

Att få ha mina egna bilder och texter på väggen här hemma skulle göra det speciellt och personligt, ingen annan har ju likadana bilder eller texter. Men att förverkliga detta är inte det lättaste, det kostar lite att skicka efter mina bilder på fint fotopapper och beroende på storlek kostar det olika mycket. Att skriva ut texterna går inte för tillfället eftersom vi inte har en skrivare, men det står en hemma hos mina föräldrar och väntar på färg. Jag vet att denna dröm är något som går att förverkliga om jag verkligen lägger ner tid, pengar och energi på det.

Vid nyår ska jag sätta upp detta som ett mål för nästa år, bara för att det kanske ska göra det lättare för mig att få det gjort. För lägger jag lite varje månad åt detta så kommer jag till slut kanske ha den dröm jag har framför mig. Drömmen om att sitta på ett café kanske inte fanns där under min tonår eller ens nu, men kanske när min dotter är större och jag har en ledig stund att det kan bli mer än vara en dröm

Ett jobbigt farväl.

Idag var din begravning älskade vän. Det var inte lätt att sitta där och veta att du låg i kistan, att du inte längre finns bland oss. Hon jag åkte med dig sa att det hade varit så skönt att få en bamsekram av dig igen, och det hängde över mig i kapellet. Hoppades hela tiden att jag bara drömde, men självklart gjorde jag inte det. Nu får du i alla fall slippa lida och äntligen få din sista vila. Vi alla saknar dig och nu fick i alla fall jag ett slags avslut på det jobbigaste, men det kommer alltid svida vid minnen av dig fast mest är dom fyllda av glädje.

Björn, älskade vän.

Nu har det hunnit sjunka in något i alla fall. Att du faktiskt inte längre finns med oss. Igår fick jag se din dödsannons och kan inget annat säga än att jag fick ont i magen. Det är också bestämt att jag ska gå själv på din begravning på torsdag, tyvärr kan min kära man inte följa med då han jobbar. Kommer vara extremt jobbigt men jag vill få säga farväl till dig, se hur vackert du kommer få vila i jorden. Åh, du är så saknad min vän. Frågar mig hela tiden varför du inte berättade, varför just du togs ifrån oss. En finare människa än du finns inte, det är många som skrivit på din sida att det kvittade hur ofta man hade kontakt med dig, det märktes inte om det var några dagar eller flera månader mellan, man hade ändå lika roligt med dig.

Har spelat upp hur många minnen som helst ifrån tiden med dig i huvudet, speciellt när det är dags att sova. Kommer på mer och mer små saker som var speciellt för dig. Spelar låtar som påminner om dig och ler eftersom jag fått äran att vara din vän. Minns att du bjöd mig på dom godaste muffinsens ifrån Lidl, men blåbär. Förresten Björn, vem ska nu komma med kantareller till mig om hösten? Du som gjorde det flera gånger de senaste två höstarna. Du gjorde saker så osjälviskt och brydde dig mer om att andra mådde bra än vad du fick ut av det. Du var verkligen värd guld och jag tror nog att du nu befinner dig på ett varmt ställe, med vackra stränder och vackra kvinnor. Och du bär på ett par vingar av guld.

Blöta, men lyckliga minnen.

För ett år sedan vid denna tiden, vaknade jag av att vattnet gick. Då visste jag har inte exakt när Zoe skulle komma till oss, men jag visste att det inte var långt kvar. Det var en lång natt, men jag var ändå lycklig.