Lite nytt.

För ett tag sedan märkte min man att det inte fanns varken header eller profilbild på min blogg. Har ingen aning om varför detta försvann men det såg himla tråkigt ut. Har inte orkat fixa det men idag kände jag att det var dags eftersom det verkar göra så att inte många personer vill besöka, dessutom har jag ju blivit dålig på att skriva här. Dels har jag de senaste dagarna njutit av det underbara vädret ute och mitt härliga sommarlov. Annars har det bara inte blivit mycket tid varken vid datorn eller telefonen, vilket är rätt skönt.

Fast denna regniga dag tänkte jag att det var väl tid att piffa till lite och skriva ett inlägg. Ska skriva lite mer i morgon då jag har en hel del tankar som jag vill ha ur mig.

Hur närvarande är du i nuet?

Läste ett inlägg av Kemikaliepappan och där var det ett filmklipp om hur närvarande man är: kolla här.

Jag har många gånger fått höra av min man och dotter att jag håller på för mycket med min telefon. Självklart är jag medveten om detta men med all teknologi runt omkring så gör det saken svår för mig som har ADD att bara ignorera när mobilen låter eller att man vill lägga upp en bild. Jag har de senaste veckorna låtit mobilen vara allt mer, men jag känner ändå att jag vill kunna gå ut och lämna telefonen hemma. Tyvärr känner man sig ganska utsatt av någon anledning, tankar om att det kan hända något och jag inte har min telefon gör mig lite rädd, speciellt om jag är ensam ute med dottern. Samtidigt det här att man förväntas vara nåbar överallt gör det ännu svårare, har du ett jobb där du är timvikarie och kan bli inringd när som helst måste du ha med telefonen för att inte missa samtal därifrån. Eller alla samtal ifrån andra viktiga ställen.

Men jag skulle vilja gå ut en solig dag nu i sommar, lämna telefonen hemma och bara vara närvarande med min dotter och njuta av allt runt omkring. Samtidigt känns det som i vår teknologiska vardag är det nästan omöjligt. Även om önskan finns, så finns det många runt omkring som vill kunna få tag i mig. Min man vill höra av mig när han jobbar.

Ibland vill jag gå tillbaka bara 5-6 år när telefonen inte betydde mer än sms och samtal för mig. När den kunde ligga tyst och orörd en hel dag och det inte gjorde något att man lämnade den hemma i flera timmar, när man inte ens behövde ta med den till skolan. Den mesta kommunikationen skedde via internetsidor och MSN. Och när man loggade ut därifrån så var man utloggad och kunde endast nå via samtal eller sms. Och det var något man endast hade kontakt med sina vänner eller sin familj. Jag saknar faktiskt den sköna tiden väldigt mycket, även att jag älskar att kunna lägga upp bilder på instagram eller kunna kolla mitt konto snabbt på telefonen när jag står i affären.

Ibland vill jag ändå köpa en gammal skitmobil och återgå till det gamla, att tekniken inte är allt utan att jag är utanför dörren mer och lever mitt liv. Där all kontakt med andra sker mestadels på nätet, att jag skriver i min blogg när det är tankar jag har och inte korta inlägg på instagram med en bild som ska försöka få så många likes som möjligt eller på facebook så att endast mina vänner kan se.

Men hur gör man egentligen i en teknikgalen värld som den vi lever i? Hur närvarande är du egentligen i nuet?

Fina vän, du är saknad.

Ett år har gått sedan du lämnade oss i tårar. Jag kommer fortfarande ihåg hur glad jag var denna dagen för ett år sedan, men att jag dagen efter föll i chock och tårar när jag fick veta att du lämnat jordelivet. Att också få veta att det var cancer som tog dig ifrån oss gjorde det inte lättare. Den hemskaste sjukdomen som existerar och den som jag varit med om tagit många fina människor ifrån oss.

Jag tänker på dig ofta min vän, på din underbara och klockrena humor. På hur du var som person och allt du älskade i livet. Denna dagen kommer alltid vara en dag av både glädje och sorg. När klockorna ringde ifrån kyrkan tidigare idag skrattade min man och sa att du säkert valde att gå bort denna dagen för att skylla på att det är för dig klockorna ringer varje år. Det var sådan du var, en person som spred glädje och som alltid såg positivt på det mesta.

Du är otroligt saknad av många här på jorden.

Fort fort, tiden går fort.

Häromdagen satt jag ute i solen när dottern lekte, jag läste en tidning och njöt av livet och att våren är på väg. Efter ett tag ville dottern springa iväg till sandlåda själv, som vi ser ifrån oss, så jag satt kvar i stolen och höll koll på henne men hon var där själv. Det är då man inser att dottern börjar bli stor och man inte behöver vakta lika mycket, det känns bra men samtidigt går tiden för fort.

Man känner verkligen en frihet när ens barn börjar bli mer självständiga, men samtidigt känner jag lite smått ångest eftersom det betyder att jag behövs mindre och mindre. Älskar verkligen att finnas där för min dotter och att kunna hjälpa henne med allt hon behöver hjälp med. Jag vet att det med tiden ändras och blir annorlunda, kan inte säga att jag riktigt hänger med eftersom det går så fort, men det är bara hålla i och följa med på resan.

Är i alla fall otroligt stolt över min älskade dotter och det är en välsignelse att få se henne växa, utvecklas och bli en självständig individ. Att få vara med och guida henne längs denna väg är något jag verkligen tycker om.

Att verkligen komma igång!

Träningen har sedan jag hade praktik varit ganska seg. Jag försöker ta tag i det men när man kommer ner i en svacka då kroppen säger ifrån och inte har orken känner man sig besviken. Jag försöker i alla fall få in 1-2 gånger i veckan för att inte känna mig alltför hemsk som stannar hemma.

Fast dom dagarna jag ändå stannar hemma vill jag ha något jag kan göra ändå. Just nu renoveras vårt badrum och det kommer pågå i cirka 2,5 vecka så det känns inte fånigt och helt lönlöst att göra något hemma. Jag hade tänkt köra lite yoga för att jag behöver lugnet ibland allt det stressiga som finns i vardagen, men när dom borrar i cement och vässnas kan man knappast köra igång med det. Ingenting går att göra genom detta oväsen. Kanske läsa lite med är man slä och har ont så man mest vill vila är koncentrationen inte den bästa.

Får passa på när jag går till toavagnen på andra sidan gården och slappna av lite. Men det är myror i hela kroppen för man vill röra på sig, men värken i kroppen säger ifrån.

Tur att det är fint väder så man kan dra ut sin lata röv på en vacker vårpromenad om det skulle finnas energi kvar till det. Eftersom dottern är hos mormor och morfar är det ju lättare att vara spontan och bara ge sig ut som man själv vill, i sin egen takt och vart mina ben bär mig. Ska nog samla kraft att gå ut efter lunchen och njuta lite av att våren är påväg.

Segt skrivande.

Har sedan jag skrivit sist haft en extrem torka av vad jag ska skriva. Har känt att allt det "vanliga" vardagslivet som småbarnsmamma inte har varit så extremt roligt. Dottern är extremt trotsig i allmänhet, men i synnerhet när det ska ätas då det är riktigt jobbigt att få henne att äta när det serveras mat. Hunnit läsa på lite om vad jag kan göra för små saker för att det ska bli lättare, funkar ibland men oftast inte alls.

Annars är det mest skola och plugg som gäller, till sommaren är jag färdig undersköterska men har de senaste veckorna känt att jag vill studera vidare till sjuksköterska och med stor sannolikhet även vidare efter det. Så har kollat upp vad jag behöver för att studera vidare, och med alla ämnen jag behöver så kommer det bli 2 terminer till på Komvux. Det gör inte mig något för det är så trevligt där uppe, men hade jag vetat det från början hade jag redan kunnat studera på Högskola.

Förövrigt är det inte mycket som händer hemma hos oss. Livet består av att vara mamma, studera, träna och njuta av alla små stunder i livet.

Välkommen 2015!

Jag vet inte om jag skrivit så jätte mycket om min jobbiga period som varit under hösten, men den har i alla fall hängt i sig under julen och nyåret med. Även att jag känner klar förbättring med tanke på hur mycket jag tycker om allt detta kring jul, så har det ändå inte varit på topp. Därför har jag låtit min blogg vilat, inte suttit mycket vid datorn (ett annat skäl är att min laptop inte var på topp heller), utan jag istället läst mycket och gjort annat för att ta igen mig eftersom bara ta mig ut sängen varit jobbigt. 

Nu är det ett nytt år som betyder att det öppnar nya möjligheter. I alla fall så som jag ser det. Jag började året med att bestämma mig för att detta blir ett hälsosammare år på alla sätt. Inget socker, ingen skräpmat, tänka på vad jag stoppar i min kropp och röra på mig mer. Jag tycker det är på tiden att jag verkligen ser till att må bra fysiskt eftersom jag vet att det även påverkar mitt psykiska mående.

I morgon fyller jag i alla fall 23 år, kan inte riktigt fatta det eftersom jag fortfarande känner mig som en tonåring inuti. Hade i alla fall besök av mina föräldrar och min mormor i går, då jag i födelsedagspresent fick en ny laptop som jag vid denna stund sitter och skriver vid. Så nu ska jag bli mer aktiv på bloggen, för denna behöver inte sitta i laddaren konstant utan är faktiskt bärbar. Har även en surfplatta på väg hem till mig, så kan förhoppningsvis även skriva ifrån den ibland när jag inte känner för att ha datorn i knäet eller sitta vid skrivbordet.

Hur som helst så har år 2015 börjat bra och jag ska se till att fortsätta hålla det bra. Inga ursäkter och inget fusk, det är bara jag själv som får lida av det i slutänden ändå..