Snart har halva tiden av min praktik på psykiatriska kliniken passerat. Har varit kämpigt vissa dagar men jag känner att jag äntligen har hamnat rätt. Att äntligen känna att detta är vad jag skulle kunna jobba med är skönt. Har varit så roligt och spännande där uppe att jag har bestämt mig för att nästa vecka prata med en person om att skriva upp mig som timvikarie. Det känns extremt skönt att äntligen känna sig hemma med ett jobb, att känna i hela kroppen att jag har valt rätt väg och är på god väg att komma dit jag en gång i början startade med att satsa.
När jag första gången sökte linje på gymnasiet så valde jag omsorg eftersom jag ville jobba inom psykiatrin eftersom många vänner och cybervänner tyckte det var så lätt att prata med mig och att jag förstod och kunde hjälpa. Men när jag gick där var jag tvungen att läsa emot äldreomsorg och sedan studera vidare ytterligare och tyckte att det var för krångligt så jag bytte linje men hoppade av där med. Efter många år så är jag nu där jag känner att jag hör hemma, som skötare inom psykiatrin. Även att jag inte har fullt så mycket ansvar så kan jag hjälpa personer som mår dåligt att i alla fall få en bra tid när dom är inlagda. Så jag känner att det är vad jag bör jobba med, om jag senare även väljer att studera vidare som jag har kollat på det återstår att se. Men vad som än händer så är det inom psykiatrin jag kommer jobba, det är där jag trivs och det är vad mitt hjärta brinner för.
När folk runt omkring mig höra mig prata om min praktik så märker dom att jag är så glad över vart jag har hamnat och bara det att jag VILL hoppa in och jobba när dom behöver hjälp måste ju tala sitt tydliga språk om jag jag faktiskt tycker om detta jobb. Så ingen tvekan om att andra också märker hur mycket jag trivs och hur långt jag kommit bara sedan innan sommaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar