Det händer mycket nu som gör att framtiden blir lite förändrad. Allt är såklart bara positivt och för en småbarns mamma med ADD och reumatism känns dessa förändringar bara bra både för kropp och själ.
På planeringsmötet inför höstens termin framgick det att två av de kurser jag måste ha med mig i utbildningen krockar i tid, så jag kan inte läsa båda under hösten och det är min tredje och sista termin så det blev lite funderingar. Så det vi kom fram till är att det blir inte min sista termin, utan jag kommer fortsätta studera en termin till under våren 2015. På det sättet får jag med mig alla kurser jag behöver och jag får även med mig tre extra kurser som jag annars inte skulle kunna läsa, vilket känns skönt eftersom jag tycker detta är intressant och vill hinna med att läsa så många kurser som möjligt. Så det är bestämt att jag inte slutar skolan fören till sommaren 2015, vilket känns bra eftersom det då kanske även blir lättare med att få sommarjobb och på det sättet få in en fot i jobbvärlden.
Det andra underbara är att från den 12 Augusti kommer vi att ha inskolning på det andra dagiset för Zoe. Det betyder att från och med den dagen kommer henne dagis ligga ungefär 200 meter ifrån vårat hem. Vilket känns underbart för min reumatism och mannen känner sig även lättad över att han kommer kunna lämna och hämta vår söta dotter utan att det blir jobbigt för hans rygg. Så detta kommer verkligen att underlätta vår vardag och när det blir kyligt ute kommer min kropp att jubla, för hur ont jag än har kommer jag klara av att lämna henne. Till och med om jag är sjuk kommer det gå att lämna henne utan att man blir död. Vädret kommer inte heller vara några problem, eftersom det inte ens tar fem minuter att gå dit så kvittar det hur dåligt vädret än är.
Framtiden ser alltså väldigt ljus ut för denna lilla familj och det känns som att allt kommer bli bättre. Känner redan att bara tanken på att min kropp inte kommer behöva lida lika mycket med dagiset och att min lilla ADD hjärna får en termin extra på sig att plugga gör att livet känns så mycket ljusare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar