tisdag 19 november 2013

Öppen eller dold.

När jag ser saker på tv eller hör på radio som står utanför samhällets normer, tänker jag alltid att det är så synd att folk ska döma efter vad som majoriteten anser som normal. Jag och min man håller på att kolla på outsiders och där är det ju minst sagt inte det som anses normalt, det är alltifrån hur personer ser ut, tänker och lever. Därför så finns det ju en stor del av befolkningen som gömmer delar av sig själv, kanske bara visar eller berättar för dom närmaste. Det är något jag tycker är extremt fel, eftersom jag tycker att alla ska få leva precis som dom vill.

Jag kan här och nu erkänna att jag döljer en stor del av mig själv för allmänheten, jag har berättat för ett fåtal som jag verkligen vet accepterar det och som inte dömer mig efter saker som jag inte kan rå för, utan för den personen jag är emot andra. Jag kommer fortsätta att hålla denna sidan av mig gömd inför resten av världen tills jag känner mig tillräckligt trygg för att berätta om det och då jag har folk bakom mig som jag vet stannar kvar hur det än går. Min familj (som jag vet läser detta) vet ingenting och så kommer det förbli ett tag till och det ber jag om ursäkt för, men jag vet att det är något ni inte skulle hantera så lätt.

Nu ska jag sluta prata om det eftersom att jag inte vill att det ska bli för personligt. Hur som helst så tycker jag att var och en ska få vara precis som dom är, även att det kanske inte anses vara normalt. För jag personligen tycker bättre om människor som på ett eller flera sätt sticker ut ifrån mängden, som inte är som alla andra eller ser på livet som alla andra. Jag älskar att höra hur andra tycker och tänker om saker, dessutom älskar jag att det finns olika versioner av livet.

Har en människa ett visst sätt att se på livet, eller en viss grej som man vill utföra som en vardaglig rutin även att det inte är det vanligaste här i samhället så tycker jag att det ska vara okej. Jag säger inte att alla måste tycka att det är okej eller att det är vettigt, men att vi ska kunna acceptera våra medmänniskor och säga "okej, du gör/tycker/tänker/agerar si eller så, men jag accepterar dig för den du är och för hur du är emot mig", inte döma människan efter varken skalet eller handlingar, utan hur personen behandlar dig. För får hen dig att må bra, så tycker jag att det kvittar om hen kanske tycker om att gå runt i kläder ifrån 1500-talet eller tycker att det är sexigt när killar bär strumpbyxor, eftersom att det är inte allt som denna människan har att erbjuda.

Så idag slår jag ett slag för att inte gömma oss allt för mycket, är vi trygga i något som kanske inte samhället accepterar, så tycker jag att vi ska stå för det. För dom som verkligen är värda att vara våra vänner eller partners kommer acceptera oss som vi är, resten går miste om en mycket vacker vänskap eller relation.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar